Abstract: Målet för den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Ett av dessa minoritetsspråk är jiddisch. Inför regeringens arbete med att ta fram en minoritetspolitisk proposition behöver befintligt beredningsunderlag kompletteras med underlag som rör den nuvarande situationen för jiddisch och dess förutsättningar för att bevaras som ett levande språk i Sverige.För uppdraget svarar Susanne Sznajderman-Rytz, sakkunnig i jiddisch och minoritetsfrågor för Judiska Centralrådet i Sverige sedan 26 mars 1997. Uppdraget är utfört i samråd med företrädare för Judiska Centralrådet. Denna studie ska läsas med beaktande av att tiden och de resurser som ställts till förfogande varit begränsande. Det är nödvändigt att påpeka att jiddisch i jämförelse med övriga minoritetsspråk inte har samma ställning och inte heller fått motsvarande resurser för att kartlägga och på djupet studera de faktiska förhållandena för jiddisch i Sverige idag. För att kunna studera och beskriva situationen för jiddisch och de jiddischtalande har Judiska Centralrådet i Sverige ställt medel till förfogande. Med dessa medel genomfördes en enkätundersökning. I samband härmed vill jag uttrycka ett stort tack till alla som villigt medverkat i enkäten för att ge en bättre förankring till studien.Eftersom tiden varit starkt begränsad har professorerna Lars-Gunnar Andersson vid Göteborgs universitet, Kenneth Hyltenstam vid Stockholms universitet och Olle Josefsson vid Institutet för språk och folkminnenvarit välvilligt behjälpliga med sakkunskap och synpunkter. Under arbetet med studien har det framkommit aspekter kring de talandes relation till jiddisch som starkt berör andra områden än det rent lingvistiska. Med en jiddischkultur som marginaliserats och underordnats en majoritetskultur har de talande övergivit sina egna traditioner, undertryckt den egna identiteten och avstått från att uttrycka sig på sitt eget språk. Flera generationer uppvuxna i Sverige har känt ett starkt krav på assimilation och raderat ut sitt eget kultur- och språkarv i övertygelsen om att på så vis vinna acceptens både på ett personligt och samhälleligt plan. Detta har skapat en blandad och ibland kluven relation till den egna kulturen, det judiska levnadssättet och den icke-judiska omvärlden. För många har det inneburit utanförskap, kränkning och känsla av mindervärdighet. Vår studie visar att många judar i Sverige idag önskar att mer aktivt utveckla den egna kulturen, återta sina språk och praktisera sina traditioner. De flesta vuxna bär på minnen från sin barndom som påtagligt markerade känslan av utanförskap. Vi är många som minnsden obligatoriska morgonsamlingen, som innebar att knäppa sina händer och be icke-judiska böner, stå i korridoren under kristendomsund ervisningen, visa upp intyg för att få ledigt under judiska helger, gå hem på lunchrasten för att kunna äta en måltid som är koscher. Dessa händelser har präglat många generationer judar i Sverige. På det personliga planet och även i samhälle t finns det nu ett behov av upprättelse, försoning och rätt att på lika villkor med övriga grupper få del av det som är genuint för den judiska minoriteten. Vårt bidrag har varit en stor villighet att solidarisera och underordna oss samhället och majoriteten. Priset har varit på gränsen till utplåning av egna språk, identitetsmarkörer och den judiska kulturella särarten.Med språk- och ramkonventionen blir rätten till det judiska en väg att stärka och bekräfta värdet av att flera kulturer. I Sverige har judarna levt samman med majoritetsbefolkningen och bidragit till en dynamisk mångfald till gagn för kultur, ekonomi, forskning och utveckling. På många plan har minoriteten och majoriteten befruktat varandra.
Abstract: Förintelsen är en historisk händelse som lever vidare i samtidens medvetande i form av minnesmonument och museala minnesutställningar och processas av forskningsinstitutioner och myndigheter. Bland överlevandefamiljerna lever minnet kvar och nu har några av deras barnbarn, den Tredje generationens överlevande, tagit på sig att förvalta minnet. Samtidigt florerar antisemitismen i det svensk samhället vilket formar och påverkar den judiska gruppen och barnbarnen. Den socialantropologiska studien som har genomförts kan visa att detta påverkar deras identitet. Syftet med studien är att undersöka den tredje generationens identitetskonstruktion och hur den formas av minnet av Förintelsen, samtida antisemitism samt de judiska institutionerna. I den etnografiska undersökningen som primärt har centrerats kring intervjuer och observationer framkom att det finns en uttalad vilja att minnas Förintelsen. Vissa påpekar vikten av att minnas i ett privat sammanhang, inom familjen, medan andra tycker att de mer offentliga minnesstunderna uppfyller behovet. Samtidigt lever barnbarnen i en tid med en manifest och latent antisemitism vilket formar både deras tillvaro och självbiografi. Några av forskningsdeltagarna har blivit utsatta för regelrätta antisemitiska påhopp medan andra har strategier för att undgå att synliggöra sin judiska identitet. Identiteten formas dock inte bara av detta utan också av den judiska etniska samhörigheten, de judiska institutionerna, det judiska kalendariet och kulturella och sociala riktlinjer. I studiens slutsatser kan det konstateras att den Tredje generationen överlevandes minnesbearbetning av Förintelsen baseras i mångt och mycket på en generationella minnesöverföring som har pågått under forskningsdeltagarnas liv då de har samtalet med överlevandegenerationen. Empirin visar också att de bär på förhållningssätt och strategier kring hur de hanterar en samtida antisemitism i kombination med att de bär på de överlevandes berättelser om den tyska, extrema formen. Detta tillsammans utgör en av grunderna till identiteten. Empirin visar också att den tredje generationen väljer att leva ett judiskt liv, inom den Judiska församlingens ramar, baserat på individuella val och ställningstaganden.
Topics: Antisemitism, Antisemitism: Education against, Main Topic: Antisemitism, Schools: Non-Jewish, Schools: Primary / Elementary, Schools: Seconday / High Schools, Jewish Pupils, Jewish Children In Mainstream Schools, Jewish Perceptions of Antisemitism, Teaching and Pedagogy, Universities / Higher Education
Abstract: Malmö stad har under hösten 2020 undersökt förekomsten av antisemitism och förutsättningarna för judiskt liv i Malmös förskolor, skolor, gymnasier och vuxenutbildning. Resultatet presenteras nu i en rapport tillsammans med en forskningsöversikt och förslag på åtgärder framåt. Undersökningen och rapporten är en del av Malmö stad och Judiska Församlingen Malmös samverkansöverenskommelse.
Rapporten handlar om att motarbeta antisemitism och stärka förutsättningarna för judiskt liv i Malmös förskolor, skolor, gymnasier och vuxenutbildning. Studien består av intervjuer med skolpersonal och judiska barn och unga i Malmö, vilket kompletteras med en skolpersonalenkät utförd i några av Malmös grundskolor och gymnasier, samt en forskningsöversikt.
- Antisemitismen i Malmö är ett verkligt problem med tydliga offer, men frågan är mer mångbottnad än vad den ibland beskrivs som. Målsättningen med det här arbetet är att, utifrån kunskap och forskning, identifiera problem och behov i Malmös skolor för att skapa förutsättningar för att arbeta systematiskt med dessa frågor i utbildningen, säger Mirjam Katzin, samordnare för arbetet mot antisemitism och författare till rapporten.
Resultatet visar att det ofta saknas tillräckliga förutsättningar och förkunskaper hos skolpersonal för att arbeta mot antisemitism. För att förebygga rasism och antisemitism är en ökad kunskapsnivå central. Detta gäller i första hand lärare och annan skolpersonal och i andra hand eleverna. Slutsatsen är att det behövs kunskap och utbildning i demokrati, rättigheter, antirasism och specifikt frågor om antisemitism, konspirationsteorier, Israel/Palestina och de nationella minoriteterna.
Abstract: Jewish communities often do not endorse the idea of intermarriage, and Orthodox Judaism opposes the idea of marrying out. Intermarriage is often perceived as a threat that may jeopardise Jewish continuity as children of such a relationship may not identify as Jews. When a Jewish woman marries out, her children will in any case become Jewish by halakhah – the Jewish law – by which Judaism is inherited from mother to child – and thus usually faces less difficulties over acceptance in Jewish communities. Even though the Torah speaks of patrilineal descent, in post-biblical times, the policy was reversed in favour of the matrilineal principle, and children of Jewish men and non-Jewish women must therefore go through the conversion process if they wish to join a Jewish congregation according to most Jewish denominational requirements. The aim of this article is to analyse what happens when Jewish men, who belong to Finland’s Orthodox communities, marry out. Do they ensure Jewish continuity, and raise their children Jewish, and how do they act as Yidishe tates – Jewish fathers? If yes, how do they do so, and what problems do they face? These questions are answered through an analysis of thirteen semi-structured in-depth interviews conducted with male members of the Jewish Community of Helsinki and Turku in 2019–20.
Abstract: This article addresses the issue of teaching Judaism for students in the teacher-training programme and those training to become clergy in a Swedish milieu. A major challenge in the secular post-Protestant setting is to pinpoint and challenge the negative presuppositions of Judaism as a religion of legalism, whereas the student’s own assumption is that she or he is neutral. Even if the older paradigms of anti-Jewish stereotypes are somewhat distant, there are further patterns of thought which depict Judaism as a ‘strange’ and ‘legalistic’ religion. Students in the teacher-training programme for teaching religion in schools can in class react negatively to concepts like kosher slaughter, circumcision and the Shabbat lift. Even if the explanatory motives vary, there is nonetheless a tendency common to ordination students, relating to a Protestant notion of the Jewish Torah, commonly rendered as ‘Law’ or ‘legalism’. This notion of ‘the Law’ as a means of self-redemption can, it is argued in the article, be discerned specially among clergy students reading Pauline texts and theology. This analysis shows that both teacher-training and textbooks need to be updated in accordance with modern research in order to refute older anti-Jewish patterns of thought. As for the challenge posed by the simplistic labelling of both Judaism and Islam as religions of law, the implementation of the teaching guidelines concerning everyday ‘lived religion’ enables and allows the teacher to better disclose Judaism, Christianity and Islam as piously organised living faiths rather than as being ruled by legalistic principles.
Abstract:
Publikationer
Forskningspubliceringar
Skriftserier
Current Issues
Digitala skrifter från Hugo Valentin-centrum
Studia multiethnica Upsaliensia
The Hugo Valentin Lectures
Uppsala Multiethnic Papers
Judarna i Sverige – en minoritets historia
Rasen och vetenskapen
Revitalisera mera!
Språket, makten och härligheten
Standard Language Differentiation in Bosnia and Herzegovina. Grammars, Language Textbooks, Readers
Remindings
UUHGS Publications
Endangered Languages and Cultures (ELC)
NAMIS-serien
Nya publikationer
Tidskriften multiethnica
Judarna i Sverige – en minoritets historia
Fyra föreläsningar
Ur inledningen:
Judarna i Sverige – en minoritets historia var rubriken på en föreläsningsserie som arrangerades höstterminen 2009 vid Uppsala universitet. Ansvarig för serien var det nuvarande Hugo-Valentin-centrum, en sammanslagning av det tidigare självständiga Programmet för studier kring Förintelsen och folkmord med Centrum för multietnisk forskning. Serien genomfördes i samarbete med Forum för Advanced Studies in Arts, Languages and Theology. Föreläsningarna var öppna för allmänheten och inträdet fritt. Ordförande för serien var professor emeritus Helmut Müssener.
Vid sidan av Hugo Valentins monografi Judarnas historia i Sverige från 1924 har det länge varit tunnsått med akademiska studier kring gruppens historia. På senare år har dock en rad vetenskapliga arbeten publicerats och forskningsprojekt påbörjats. 2008 bildades även ett tvärvetenskapligt nationellt nätverk med samma namn som föreläsningsserien: Judarna i Sverige – en minoritets historia.
I sammanlagt fem föreläsningar belyste serien olika aspekter av de svenska judarnas historia under drygt 200 år fram till våra dagar och deras strategier för anpassning och integration samt deras ansträngningar för att bevara den egna kulturen. Föreläsningarna baserades till stor del på ny forskning, och föreläsarna – medlemmar i nätverket – är knutna till olika universitet och högskolor i landet och är specialister på sitt område. Fyra av dessa föreläsningar publiceras nu i denna volym. Den femte föreläsningen med rubriken Ett försök till en svensk-judisk historiografi, som hölls av Lars M Andersson, universitetslektor vid Uppsala universitet, har tyvärr fått utgå på grund av föreläsarens alltför stora arbetsbörda. I denna föreläsning redogjorde Andersson mycket ingående och detaljerat för den tämligen omfattande svensk-judiska historiografin.
Den svensk-judiska befolkningsgruppens historia kan räknas tillbaka till 1770-talet, då de första judarna fick lov att permanent bosätta sig i Sverige utan att behöva överge sin religion. Gruppen utgör av många skäl ett idealiskt objekt för studier om exempelvis minoriteter, integration och diskriminering.
