Search results

Your search found 25 items
Sort: Relevance | Topics | Title | Author | Publication Year
Home  / Search Results
Date: 2020
Author(s): Bengtsson, Håkan
Date: 2020
Abstract: This article addresses the issue of teaching Judaism for students in the teacher-training programme and those training to become clergy in a Swedish milieu. A major challenge in the secular post-Protestant setting is to pinpoint and challenge the negative presuppositions of Judaism as a religion of legalism, whereas the student’s own assumption is that she or he is neutral. Even if the older paradigms of anti-Jewish stereotypes are somewhat distant, there are further patterns of thought which depict Judaism as a ‘strange’ and ‘legalistic’ religion. Students in the teacher-training programme for teaching religion in schools can in class react negatively to concepts like kosher slaughter, circumcision and the Shabbat lift. Even if the explanatory motives vary, there is nonetheless a tendency common to ordination students, relating to a Protestant notion of the Jewish Torah, commonly rendered as ‘Law’ or ‘legalism’. This notion of ‘the Law’ as a means of self-redemption can, it is argued in the article, be discerned specially among clergy students reading Pauline texts and theology. This analysis shows that both teacher-training and textbooks need to be updated in accordance with modern research in order to refute older anti-Jewish patterns of thought. As for the challenge posed by the simplistic labelling of both Judaism and Islam as religions of law, the implementation of the teaching guidelines concerning everyday ‘lived religion’ enables and allows the teacher to better disclose Judaism, Christianity and Islam as piously organised living faiths rather than as being ruled by legalistic principles.
Author(s): Vuola, Elina
Date: 2019
Author(s): Volmert, Miriam
Date: 2017
Author(s): Schult, Tanja
Date: 2017
Date: 2016
Author(s): Rian, Dagfinn
Date: 2002
Author(s): Schult, Tanja
Date: 2016
Abstract: Artikeln handlar om de monumenten över Förintelsens offer som restes i Sverige mellan 1949 och 1998 och kompletterar och till viss del korrigerar bilden av hur minnet av Förintelsen har vuxit fram i Sverige. Medan vissa menar att Förintelsen inte uppmärksammades alls i Sverige förrän på 1980-talet, visar artikeln att minnesmonument faktiskt restes både direkt efter kriget och under de följande decennierna. Om vi frigör oss från dagens förståelse av Förintelsen och den nu etablerade vokabulären kan vi ta till oss de tidiga verken och därmed få en mer nyanserad bild av hur minneskulturen har förändrats. Därmed kan vi också ge dem som drev monumentfrågan det erkännande som de inte tidigare fått men som de förtjänar. De tidiga monumenten är knappast kända för en bredare krets och syftet med artikeln är att göra fler uppmärksamma på deras existens. De tidiga verken ger framförallt uttryck för de överlevandens behov av att sörja sina anhöriga som blivit offer för nazisternas folkmord. Med tiden och med nya judiska invandrare och flyktingar från kontinenten växte nya behov fram som så småningom ledde till fler monument. Det blir tydligt hur minnena omförhandlas inom den judiska minoriteten som för övrigt inte var en homogen grupp. Parallellt med dessa omförhandlingar etablerades minnet av Förintelsen internationellt som en referenspunkt i historien. Tillsammans med de överlevandes och deras anhörigas engagemang blev Förintelsen en viktig referenspunkt både inom den judiska gruppen och så småningom även i det svenska majoritets­samhället (något som behandlas i del 2).