Abstract: The dissertation explores anti-Jewish racism as a structural phenomenon inherent to Swedish society. While research often has separated the study of anti-Jewish racism/antisemitism from other racisms, this dissertation is located within the field of critical race studies to explore anti-Jewish racism as part of larger social and racialised structures.
The study is theoretically framed by a feminist and antiracist gaze that locates Sweden and constructions of “Swedishness” at the core of the analysis, enabling a perspective on anti-Jewish racism as a relational and dynamic social phenomenon. Methodologically the study is inspired by a qualitative tradition, situated at the crossroads of in-depth interviews with self-identified Jews on experiences of anti-Jewish racism and Jewish identity, discourse analysis of media debates, film analysis, and participant observations.
The dissertation explores the entanglements of anti-Jewish racism with notions of “Swedish exceptionalism”, “Swedish gender equality”, the categories of Protestantism and secularism, and racism against other “Others” within what is referred to as the Swedish racial regime. By doing so, the thesis expands the field of critical race studies in Sweden to incorporate an analysis of anti-Jewish racism as a social phenomenon, but also develops a critical analysis of the Swedish racial regime through a specific focus of anti-Jewish racism.
The study illuminates that migration from the Global South is often portrayed within hegemonic discourses as a racist threat against Jews, obscuring Swedish anti-Jewish racism. At the same time, the important demographical shifts that have occurred in Sweden due to this migration have rendered Jews “whiter” in relative terms, and the pressure to adapt to Protestant-secular norms of Swedish “sameness” has decreased, opening up for demands of recognition and Jewish visibility. However, Protestant-secular norms regulating Swedish society confer the category of Jews to a position of conditional “Swedishness”, with public display of Jewishness creating instances of Swedish white discomfort. Thus, the category of Jews embodies a position of ambivalence in the Swedish racial regime, subjected to processes of racialisation but also relative racial privilege. Moreover, this ambiguity occurs in a context of a dynamic of “care” towards the Jewish “Other”, shaped through the perceived threat of the Muslim “Other”, partly reducing the category of Jews to a position of victimhood, while producing an image of Sweden as a progressive and “tolerant” nation, disavowing the ongoing exclusion of those categorised as “different” from Swedish Protestant secularism.
The dissertation suggests that challenging the demands for Swedish “sameness” and the dismantling of hegemonic and racist notions of “Swedishness” would open up for greater possibilities of lives beyond racism.
Abstract: Förintelsen är en historisk händelse som lever vidare i samtidens medvetande i form av minnesmonument och museala minnesutställningar och processas av forskningsinstitutioner och myndigheter. Bland överlevandefamiljerna lever minnet kvar och nu har några av deras barnbarn, den Tredje generationens överlevande, tagit på sig att förvalta minnet. Samtidigt florerar antisemitismen i det svensk samhället vilket formar och påverkar den judiska gruppen och barnbarnen. Den socialantropologiska studien som har genomförts kan visa att detta påverkar deras identitet. Syftet med studien är att undersöka den tredje generationens identitetskonstruktion och hur den formas av minnet av Förintelsen, samtida antisemitism samt de judiska institutionerna. I den etnografiska undersökningen som primärt har centrerats kring intervjuer och observationer framkom att det finns en uttalad vilja att minnas Förintelsen. Vissa påpekar vikten av att minnas i ett privat sammanhang, inom familjen, medan andra tycker att de mer offentliga minnesstunderna uppfyller behovet. Samtidigt lever barnbarnen i en tid med en manifest och latent antisemitism vilket formar både deras tillvaro och självbiografi. Några av forskningsdeltagarna har blivit utsatta för regelrätta antisemitiska påhopp medan andra har strategier för att undgå att synliggöra sin judiska identitet. Identiteten formas dock inte bara av detta utan också av den judiska etniska samhörigheten, de judiska institutionerna, det judiska kalendariet och kulturella och sociala riktlinjer. I studiens slutsatser kan det konstateras att den Tredje generationen överlevandes minnesbearbetning av Förintelsen baseras i mångt och mycket på en generationella minnesöverföring som har pågått under forskningsdeltagarnas liv då de har samtalet med överlevandegenerationen. Empirin visar också att de bär på förhållningssätt och strategier kring hur de hanterar en samtida antisemitism i kombination med att de bär på de överlevandes berättelser om den tyska, extrema formen. Detta tillsammans utgör en av grunderna till identiteten. Empirin visar också att den tredje generationen väljer att leva ett judiskt liv, inom den Judiska församlingens ramar, baserat på individuella val och ställningstaganden.
